Stegräkning = the ultimate addiction

Vi har börjat med stegräkningstävling på jobbet. Inte för att jag på något sätt tror att jag har någon chans att vinna, jag gick med mest för att det är kul. Jag skulle behöva ligga i rejält för att slå mina jäkla kollegor som bor inom gångavstånd från bibblan och kommer till jobbet laddade med 8000 steg. Men i alla fall. Hela grejen är ju sjukt beroendeframkallande. Kan inte låta bli att trampa runt lite extra hemma, och nu efter badet har jag till och med stegräknaren fastsatt på badrocken.

Idag så upptäckte jag dock en sjukt orättvis grej. Vi har nämligen varit på studiebesök med jobbet hela dagen, och när vi var klara tog jag och S en promenad från Barnängsbryggan till Skanstull. Väl framme kollade vi båda hur många steg det hade blivit på den biten. Och vad var resultatet? Jo, S hade fått massa fler steg än mig! Hon är nämligen typ 1 dm kortare än mig, har därmed kortare ben och tar mycket mindre steg. Alltså måste jag gå mycket längre för att få lika många steg. Eller ta skitsmå steg, men det skulle ju kännas lite löjligt. Snacka om längddiskriminering!