Jag vet att jag brukar vara rätt dålig på att skriva boktips, och det beror mest på att jag själv ogillar boktips något enormt. Jag håller i regel inte med vad folk tycker om böckerna, och vill inte heller läsa böcker pga någon random person har tipsat mig. Om det inte är seriösa tips från folk jag känner, det vill säga.Men i alla fall: Här kommer ett anti-boktips, nämligen Ödets hav av Elisabet Nemert. Förvisso hade jag väldigt låga förväntningar efter som jag läst ett par av hennes böcker tidigare, alla i genren historiska brudböcker med stolt hjältinna som klarar alla möjliga och omöjliga hinder med hjälp av sin o så egensinniga (yeah, right) personlighet. Och sen får hon såklart en snygg karl på slutet. Lite så att spyan hänger i luften, ja. Ja okej, när jag skriver det här så undrar jag faktiskt varför jag ens gav mig in på att försöka läsa Ödets hav. Men det gjorde jag! I alla fall de 50 första sidorna, sen fick jag nog. Dåligt språk, dåligt upplägg, stereotypa karaktärer osv osv. Huga! Mitt boktips är alltså: Läs den inte!
Inlägg
3 kommentarer:
Jag har för övrigt börjat läsa Twilight-serien (trots att du urkade så över sista boken). Väntar på att böckerna 2-4 ska komma på posten, men Twilight lästes ut i ett nafs och jag är fortfarande helt fascinerad över att den faktiskt lyckades fänglsa mig. För seriöst: den vältrar sig i highschooldramatik, tonårscrushar och fagra damer i nöd...och inte så mycket mer (åtminstone inte i den första boken, tyckte jag). Den är ju faktiskt inte särskilt bra. Men ändå blev jag helt slukad av den och längtade efter att komma hem efter jobbet så jag kunde läsa mer (och nu går jag alltså och längtar efter övriga tre och kommer nog köpa New Moon i bokhandeln för att ha något att läsa på flyget om den fortfarande inte har kommit imorgon). Vad är det som får mig att bli så besatt? Är jag totalt svältfödd på highschooltjejtrams?
Ja men jag vet! Det är helt sjukt! Dock försvann begäret helt med sista boken, den är verkligen rutten. Men tja, jag tycker att det är skönt att läsa lättsamma böcker som är ren underhållning, så länge det inte är katastrofdåligt språk så är jag på. Läser ju Charlaine Harris vampyrböcker också som är typ Twilight för vuxna (dvs med en massa våld, sex och blodfontäner) och som inte är världens bästa litteratur men det går inte att sluta läsa.
Jag gillar faktiskt ofta de lite mer lättlästa böckerna, tror jag (även om jag ibland gräver ner mig i mördarprojekt som Illiaden). Eller så är det ofta att den berättarstilen ofta går hand i hand med de böcker jag brukar gilla bäst: De lite "konstigare" böckerna om t ex zombies, vampyrer, HarryPottrare till de lite mer vardagligt förekommande folk med Asbergers eller de som har förlorat sin familj i en flygolycka och därmed försöker ta livet av sig genom att bli smittad av fågelinfluensan.
Skicka en kommentar