onsdag 25 mars 2009

Att leva med en tonsättare

Simon sitter i köket med hörlurar på och mixtrar med sitt nya mixerbord. Det är tydligen mycket high tech och har både en hårddisk på 80GB och en bruksanvisning modell mindre telefonkatalog. Jag har ingen aning om vad han håller på med, men processen följer detta mönster:
  1. Göra ljud i en mikrofon. Låter ungefär såhär: "Aaahhhhaahaaaaaaah.... Ah! Ah! Ah! ... Fan då... Aaaaahhhahhaahhh! Aaaah ahhh! ... Nehepp!" Osv. Ibland visslingar också.
  2. Ratta på små spakar och trycka på olika knappar.
  3. Börja om från punkt 1. Upprepa 20-30 gånger.

Det verkar också vara mycket viktigt att jag är tyst under denna underliga process. Gjorde misstaget att börja prata med honom för ett tag sen, och fick ett argt rytande till svar. Ska nog inte ge mig på det igen.

"Ammi, alltså det är jävligt svårt det här. Den peakar skitlätt alltså... Aaaaahaaaah! Ah! Ah!" Ehm, okej.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Det är ju roligt med nya gadgets. :)
Måste pröva finesser...

Anonym sa...

Haha, sådär var det preciiis när jag bodde med Pelle. Lyckligtvis hade vi ju ett separat rum för inspelandet, men trots vår skumgummiinbäddning så var det löjligt dåligt isolerat så man kunde ju bara ge upp med att försöka göra något vettigt när han höll på.

Anonym sa...

Detdär lät ju faktiskt ganska festligt.. Jag hade gärna haft Simon som sambo, för det ltåer mycket trevligare än Lenny när han sitter och tecknar. Dels svär han så förbannat, dels lämnar han massa suddgummismulor ÖVERALLT.. man blir fan galen för mindre (I-landsproblem)

Amelie sa...

Hanna: Haha, jag tänkte faktiskt på dig när jag skrev inlägget! Fast Simon stör mig väldigt lite, han har hörlurar oftast och jobbar mest när jag inte är hemma.

Emma: Hmm Simon lämnar också smulor efter sig överallt, fast i form av skivkartonger ;)