Everything's cool as long as I'm getting thinner

Eftersom jag är en otrolig indiepop-nörd (okej, i alla fall lite, innerst inne) så kan jag inte låta bli att motstå Lily Allens nya skiva, It's not me, it's you. Väldigt annorlunda från debuten, med smått ångestladdat sound, väldigt 90-talsaktig pop. Något som inte är annorlunda är de dagboksliknande texterna, alltid on the edge. Väldigt bra avbräck mot min vanliga mestadels gitarrbaserade playlist.

Angående gitarrbaserat förresten. Igår när jag lyssnade på musik på väg till jobbet så höll jag på att bli tokig på just detta. Jag mådde risigt och ville absolut inte höra någon låt som börjar med ett gitarr-riff. Fick bittert erfara att 90% av min playlist består just av sån musik. Funkar prima för pepp, men sämre när man bara vill ha något lättsmält.