Tänkte spendera några minuter av min lunch med att tilltala er, mina kära läsare. Såg nämligen en väldigt bra film igår, Rachel Getting Married, som är Oscarsnominerad för Bästa kvinnliga huvudroll (Anne Hathaway). Jag blev faktiskt lite kär i den här filmen, som är väldigt annorlunda samtidigt som den är (well, hyfsat i alla fall) realistisk. Den handlar om en tjej som får permis från rehab för att vara med på sin syster Rachels bröllop. Väl hemma så dyker såklart alla möjliga praktiska och emotionella hinder upp.Även om det nu var en bra film, så tror jag inte att det finns en chans i h-e att Anne Hathaway vinner en Oscar. Jag tror fortfarande att det är Kate Winslets år i år. Och det var inte direkt Anne Hathaways skådespeleri som var det mest utmärkande, mer hela känslan i filmen. Extrabonus också för rollgestaltningen av pappan, helt sjukt att han inte är nominerad!
Måste bara tillägga att jag precis såg att regissören Jonathan Demme även regisserade När lammen tystnar! Och Philadelphia! Shit, vad otippat!
Inlägg
2 kommentarer:
Jag tycker den började lite tveksamt, men växte grymt mycket. Gav mig en hel del att tänka på såhär i efterhand, men det har nu de senaste tre filmerna jag sett gjort.
Nja men jag tycker faktiskt inte att Benjamin Button gav någon direkt eftertanke alls. Den fastnade inte alls hos mig.
Skicka en kommentar