Min första introduktion till "tjejrock" (ni vet vad jag menar), var Veruca Salt någon gång på 90-talet. Skulle tippa på att det var via MTV och min kusin Barbro som är en true rockersbejb. I alla fall så tror jag att Veruca Salt banade vägen för en massa annan musik i samma genre som jag lyssnat på, till exempel Candysuck. Men också såklart The Donnas, även om de är inspirerade av band som Runaways och Go-Go's. Kom av okänd anledning att tänka på Veruca Salt och reflekterade över just detta med musikrötter. Att så små saker kan påverka så långt fram i tiden. Jag är fortfarande sjukt svag för hits som Seether och Volcano Girls (ovan). Lyssna och njut. Ni känner säkert igen det.
För övrigt så blev jag positivt överraskad av gårdagens deltävling i Melodifestivalen. Gillade Emilias bidrag (trots att jag har sjukt svårt för henne sedan där jävla våpiga Big big world eller vad den nu heter egentligen) och Caroline af Ugglas gav både mig och Simon gåshud. Kan det vara så att vettig musikkomposition har gjort sitt intåg i MF?
Sämst var i alla fall helt klart Shirley Clamps låt, den förtjänade att komma sist. Det var som att någon hade tagit ett antal Celine Dion-hits och kört i köksmixern. Pinsamt! Dessutom så var det lite falskt här och där. Oops!
Inlägg
2 kommentarer:
Men åååh. Jag hittade faktiskt min Veruca Salt-skiva "Eight arms to hold you" för inte alls länge sen. Där kan man snacka nostalgi.
Veruca Salt håller ju faktiskt än, trots att de samtidigt är sjukt 90-tal. Kul att återupptäcka sånt där tycker jag :D
Skicka en kommentar